Idag har min älskade biologiska pappa gått bort.Sitter här och tårarna bara rinner.Är glad över dom åren jag haft kontakt med honom,lärde känna honom lite och fick svar på nästan alla frågor jag haft hela livet.Vila i frid älskade pappa <3<3<3

Är hemma från arbetsträningen idag,har en värkperiod och med dom perioderna kommer hög feber som ett brev på posten.Känner mig matt och svag,och lederna vill inte hänga med.Jag som tänkt att jag skulle hålla mig på arbetsträningen dom få veckor som jag har kvar där,men bara att vara hemma och vila när det blir såhär!Mellanpojken håller på att ta förarbevis för moped,och igår var han och köpte en moped.Vilken lycka,så glad jag blev att se honom så glad.Det bara lös i ögonen på honom.Nu ska maken och sonen skruva isär den och gå igenom den.Tror det är ett bra projekt,och minsta sonen hänger gärna på i garaget.Då får dom ju egentid med sin pappa,det behöver dom.Jag har idag nått ett delmål,är överviktig och maken och jag gjorde en deal.När jag gått ner 10 kg ska jag fylla i rosen i min tatuering,och i9dag när jag ställde mig på vågen så har jag nått mitt delmål.Är superglad för att jag lyckades med det,har suttit hela morgonen och försökt nå min tatuerare,men han svarar inte.Antar att han är upptagen med jobb.Så hoppas han ringer upp mig.Har även mailat honom,och frågat vad det skulle kosta och när han har tid att göra det.Så han svarar väl när han får tid över...längtar iallafall tills den dagen kommer :)Köpte en midjeväska i början av sommaren,ställde in den så den satt hårt.Har inte använt den,och nu när jag provade den så satt den så löst.Har tappat många cm i midjemått.Lägger in en bild

Känner mig inte alls i form idag,mitt ena knä har låst sig och det gör förbannat ont.Därför skippar jag långpromenaden idag.Nu är det kallare ute,och det märks.Lederna värker,händerna vill inte samarbeta.Önskar ibland att jag sluppit få fibromyalgi och reumatism...men det är som det är.Bara att leva med det,har inget annat val.En sak som jag stör mig på är kommentaren:hur står du ut med smärtan....vad svarar man på det?Jag har inget annat val,jag måste stå ut!!Har fått den frågan flera ggr dom senaste dagarna.Varför ens fråga en sån sak???Eller frågan,hur orkar du med barnen??Men vaddå hur orkar du...vad har jag för val?,jag måste orka,jag måste kämpa.För barnen har inte valt att få sina funktionshinder,det är ju bara att leva med.Just nu snurrar alla såna här idiotiska frågor i min skalle.Önskar folk kunde tänka efter lite innan dom ställer en sån fråga...Nu ska jag försöka vila en stund,känns som om jag inte har ro till det.Så fort jag lägger mig ner kommer jag på en massa saker som jag bara måste göra,och stiger upp och påbörjar saker,sen när jag börjat med dom sakerna kommer jag på en annan sak jag bara måste göra.Tillslut vet jag inte vars jag började.Ja,jag har adhd själv...och ibland är man så uppvarvad.Känns som om hjärnan är en torktumlare,där allt bara snurrar runt i allt högre fart....

Vet inte vad jag ska skriva....men har inte ni också någon gång känt att allt bara blir för mycket? Har 3 barn varav 2 barn har neuropsykiatriska funktionshinder.1 har adhd,och 1 har lätt utvecklingsstörning.Denna sommar har varit hemsk,ja dom blir jobbigare under skollov.Alla rutiner faller,ändå försöker vi här hemma att ha rutiner.Varje dag har det varit bråk,och det tär på mitt och makens förhållande.Har varit mycket bråk och hur länge orkar vi med detta?Jag har flertalet ggr denna sommar sagt att vi separerar,så får vi åtminstone lugnt varannan vecka.Men så ska man inte behöva göra.Nu försöker vi kämpa för att få lite avlastning,det känns helt övermäktigt.Missförstå mig inte,vi älskar våra barn över allt annat.Men vi fixar inte det själva längre.Fortsätter det såhär så kraschar vårat äktenskap,och det vill ingen av oss egentligen även om vi säger så under bråken.Det är för att vi är så trötta båda två,både fysiskt och psykiskt just nu.Nu ska jag sluta gnälla,tror inte det är så rolig läsning...behövde bara skriva av mig lite